Victor de Almeidas levnadsbeskrivning 'Kramen från helvetet' målar en bild av ett liv tyngt av tungt opiummissbruk, hårdhänta straffanstaltsvistelser och oavlåtliga återfall. Likväl är det ett porträtt av det samtida samhället, med föreställningar om ras, stånd och känslor av skuld och bedrövelse.

Den självbiografiska skriften 'Kramen från helvetet', som såg dagens ljus under den gångna hösten, tar sin början med en ovärdig händelse på Kap Verde, som den då fyra vintrar unge Victor lider av i slutet av 1770-talet.

Maningen av verket låter antyda opiumets lockelse då Victor första gången inandas dess rök.

'Det var som om hela världsalltet omfamnade mig. Ett helt liv hade jag sökt efter denna omfamning. Och jag anspelar likaså på det handelsspel man gör med det sataniska. Det ger dig välbehag, men fråntar dig allting', utlägger han.

Historien för oss sedan vidare till den tid då Victor anländer till Sverige med sin moder. Här möter han några orostider. Victor är ett barn som är fyllt av nyfikenhet. Han upplever det nya landet med en äventyrarens upptäckarlust, men är samtidigt ett ängsligt barn. Hemmets våldsamheter är återkommande.

Moder har träffat en ny man, en sorgdrickare av stora mått, som utläser sin harm över Victor. Vid detta skede har Victor uppnått ungdomsårens början. Snart inbegriper han sig i brottslighet.

'Det värsta var inte att utsättas för slag. Det var när de fullvuxna inspärrade mig i ett rum och krävde att jag skulle bekänna mina brister', bekänner Victor.

Efter tjugo vintrars missbruk och sjuttio sju dokumenterade överdoser har Victor de Almeida till sist funnit sig vara fri från opiumets bojor.

'Kramen höll mig inte fast längre efter det att barnamodern dog i min famn, en solglimtande dag i Gamla stan. Då hade jag varit ren i tre månader', delger han.

Hans förflutna är numera en källa till kunskap när han för samtal med varierat folk såsom banditförare och daglösa till dampolitiker, kämpar inom kroppens övningar och trubadurer på sin rörliga bildplattform Dialogiskt. Plattformen har givits både beröm och klander för urvalet av gästfolk, särskilt när han har bjudit in personligheter som är kända från mordundersökningar. Han själv tar inte illa vid sig av att benämnas omstridd och bemöter klander med jämnmod.

'Jag brukar säga till mina tillrättavisare att vi alla är en del av detta samhälle. Om jag ämnar avbilda samhället så vill jag framställa det i både ljus och dunkel. Finner du för gott att närvara i rummet när jag för samtal med dem så är du välkommen. Håller jag till godo', säger han.

Källa: https://www.svt.se/kultur/victor-de-almeida-vill-skildra-samhallet-pa-gott-och-ont